Det är oftast mycket rabalder om vem som ska vinna bucklan, men det är sällan någon ställer sig frågan, vad den fina pokalen står för? Idag skapas det fler priser än någonsin och framför allt inom idrottsvärlden. Pokaler är ett av de idrottspriser som är vanligast. Idrottspriser är vanliga i allt från små lokala turneringar till vandringspokaler inom idrottsvärldens elit. Det är känslan av att stå i centrum efter en hård tävling och bli tilldelad priset som gör det attraktivt att vinna priset, det man strävar efter.
Är det då bara priset som är målet, är det inte också den segerkänsla som infinner sig när man tilldelas ett pris? Visst är det så. Som tävlingsmänniska vet man att det är själva resan som är målet, men framför allt är det segerkänslan.
Det finns idrottspriser i olika format och storlekar. Ju högre upp i serier och i eliten du kommer, desto större blir både priset och äran. Tilläggas bör, att det finns OS-medaljörer som hamnar på andra plats och som inte är i närheten av den stolthet en 6-åring upplever när idrottspriset ska delas ut i den lokala klubben.
Värdet på ett pris går inte att värdera i pengar, för det handlar om känslan. Idrottspriser, stora som små, delas ut i alla möjliga sammanhang och ger deltagarna en motivation att sträva framåt. Det ger dem en morot som kan liknas vid en känslomässig belöning. Känslan av att ha uppnått ett mål och att ha lyckats, att vara bäst. Eftersom det inte alltid är enkelt att påvisa känslorna som infinner sig, är den så omtalade medaljen och pokalen det yttersta beviset för den personliga prestationen.
Många klubbar använder sig av så kallade vandringspokaler. Det är en pokal som vandrar mellan de lag som för närvarande har den vinnande positionen och som sedan överlämnas till nästkommande lag som vinner. Att behålla pokalen är i det sammanhanget, det laget strävar efter.
Vandringspokaler är kända i både stora och små sammanhang och störst är väl världscupen i fotboll och de stora matcherna på Wimbeldon, i vilka ”the winner takes it all” och den fina bucklan.